Förmögenheterna: vem äger vad i Sverige?

Utjämningen pågick i sjuttio år och tog slut omkring 1980. Roine och Waldenström visar att den inte i första hand berodde på att de rika blev fattigare, utan på att vanliga hushåll fick något att äga: villor, bostadsrätter och bankkonton. De kallar det folkförmögenheten.

Serien missar det som inte syntes i deklarationerna. Räknar man in de största familjeföretagen, som var undantagna från skatten, steg den rikaste procentens andel 2002 från 18 till 24 procent. Pengar på konton utomlands drar upp andelen ännu mer.

När förmögenhetsskatten försvann slutade SCB att räkna förmögenheter per hushåll. Sedan dess bygger alla siffror på uppskattningar, och de skiljer sig åt eftersom de räknar olika saker. Det som betyder mest är om pensionen räknas som en förmögenhet, hur skulderna dras av och om man räknar per hushåll eller per vuxen.

Riksbanken och SCB mäter hur mycket alla hushåll äger tillsammans, men inte hur det är fördelat mellan dem.

Daniel Lundberg och Daniel Waldenström uppskattar att ojämlikheten ökade med ungefär en tiondel efter 2007, mest under finanskrisen 2008 och 2009, och att lägenheter och bankpengar var det som drev den. År 2012 ägde en svensk vuxen i snitt 80 800 euro, men medianen var bara 10 400 euro, eftersom många har små tillgångar eller mer skulder än tillgångar. Författarna skriver själva att resultaten beror på antagandena.

I UBS årliga jämförelse har Sverige en median på 84 000 dollar per vuxen men ett snitt på omkring 400 000 dollar, och hamnar bland de mest ojämlika länderna i Europa. Kritiker påpekar att den allmänna pensionen inte räknas, och att svenskar med stora bolån därför ser fattigare ut än de är. Räknar man in pensionsrätterna blir fördelningen klart jämnare.

Listan blandar gamla familjeförmögenheter, som byggdes upp under industrins tid och hålls samman i stiftelser och bolag med röststarka aktier, med nya förmögenheter från spel, musik, betalningar och riskkapital.

Förklaringarna går isär. En del forskare pekar på att Sverige saknar arvsskatt och förmögenhetsskatt, har en låg bolagsskatt och beskattar kapitalinkomster lägre än löner, vilket gör det lättare att bygga och behålla ett företag. Andra menar att samma regler gör att förmögenheterna växer snabbare än lönerna och att vinsterna stannar hos få.

Arvsskatten hade funnits sedan 1885. När den togs bort röstade alla partier ja. Skälen var att den slog mot familjeföretag när de skulle gå vidare till nästa generation, och att de rikaste kunde undvika den med stiftelser och planering, så att den mest träffade vanliga hus och sommarstugor.

Förmögenhetsskatten avskaffades av den nya borgerliga regeringen. Den sa att skatten drev kapital och företagare utomlands och slog mot sparande i Sverige, medan de största ägarna redan var undantagna genom reglerna för onoterade aktier. Oppositionen menade att den gjorde skattesystemet mindre progressivt och att statskassan förlorade intäkter. Tillsammans gav de två skatterna omkring en halv procent av alla skatteintäkter.

En följd som sällan nämns är att SCB:s statistik över förmögenheterna försvann med skatten, så det som hänt efter 2007 är svårare att följa.

Under 1800-talet var en stor del av all förmögenhet i Sverige ärvd, ungefär lika stor som i Frankrike och Storbritannien. Under 1900-talet sjönk andelen, och den har inte kommit tillbaka. Det beror inte på att arven är små, utan på att nya förmögenheter, framför allt bostäder och pensionssparande, har vuxit så snabbt.

För enskilda familjer betyder arvet ändå mycket. Barn till rika föräldrar blir oftare själva rika, och en studie av fyra generationer visar att arv och gåvor förklarar minst hälften av sambandet mellan föräldrarnas och barnens förmögenhet. Utbildning och inkomst förklarar ungefär en fjärdedel. Studier av adopterade barn pekar åt samma håll: barnens förmögenhet liknar de föräldrar de växte upp hos mer än de biologiska.

Hushållen i Sverige ägde tillsammans omkring 25 000 miljarder kronor netto i slutet av 2025. Bostäderna var värda ungefär 12 000 miljarder kronor 2024, mer än något annat de äger och omkring tre gånger så mycket som tjänstepensionerna.

Det förklarar mycket av fördelningen. Den som äger sin bostad har del i prisuppgången, den som hyr har det inte. Det var bostäderna som jämnade ut förmögenheterna efter kriget, och det är de som gör att skillnaderna växer när priserna stiger. Mot bostäderna står skulderna: de flesta bolån tas av hushåll i mitten, så deras nettoförmögenhet svänger med priserna. Vem som äger och vem som hyr finns på Vem äger bostäderna.