Vår ekonomiska modell: kan tillväxten fortsätta?

BNP per person i fast köpkraft, 2011 års internationella dollar, ur Maddison Project Database 2023 (Bolt och van Zanden) via Our World in Data. Fast köpkraft betyder att prisökningar och skillnader i prisnivå mellan länder är bortrensade, så siffrorna går att jämföra över tid och mellan länder. Världen är ett befolkningsvägt snitt och finns bara för vissa år före 1950.

1. Skulder och räntor

   Stater, företag och hushåll lånar mot framtida inkomster. Om ekonomin växer snabbare än räntan på skulden krymper skulden som andel av BNP av sig själv, även om staten inte betalar av. Är räntan högre än tillväxten krävs i stället överskott i budgeten för att skulden inte ska växa. Olivier Blanchard visade 2019 att räntan i USA för det mesta har varit lägre än tillväxten sedan 1950, vilket gör skulder lättare att bära så länge tillväxten håller i sig.

   Blanchard 2019, American Economic Review

2. Pensionerna

   Inkomstpensionen räknas om varje år med inkomstindex, som följer genomsnittsinkomsten i landet, minus 1,6 procentenheter som redan räknats in i pensionen i förväg. Växer reallönerna långsammare än 1,6 procent om året tappar pensionerna alltså köpkraft. Blir skulderna till pensionärerna större än systemets tillgångar slår bromsen till, den så kallade balanseringen, och pensionerna räknas upp med ett lägre index. Bromsen var aktiv 2010 till 2017 och sänkte pensionerna 2010, 2011 och 2014. Systemet går inte i konkurs utan tillväxt, men det förutsätter tillväxt för att hålla pensionernas nivå. Mer på pensionssidan.

   Pensionsmyndigheten, Orange rapport 2025

3. Pension med låg tillväxt

   Med låg eller ingen tillväxt halkar inkomstpensionen efter, medan garantipensionen, som de med lägst inkomster får, räknas upp med priserna. Fler hamnar då nära golvet. Den som arbetar längre får högre pension, eftersom behållningen delas på färre förväntade år, men det skyddar inte mot att hela nivån sjunker. Forskarna Dario Leoni och Christine Corlet Walker jämförde 2026 pensionssystem i fyra europeiska länder. Låg tillväxt pressar både fördelningssystem, där dagens avgifter betalar dagens pensioner, och fonderade system. I ett system som Sveriges, där pensionerna följer avgifterna, är det pensionärerna som bär notan. Studien ger fördelningssystemen ett visst stöd, främst för att de är billigare att administrera och dyra att lämna, och ser jämnare fördelning som det viktigaste verktyget. Någon studie om hur låga inkomster och långa arbetsliv klarar sig i det svenska systemet utan tillväxt har vi inte hittat.

   Leoni och Corlet Walker 2026, MAPS, University of Surrey

4. Välfärden

   Skola, vård och omsorg görs av människor, och där går det inte att öka produktiviteten lika snabbt som i industrin. Lönerna följer ändå med lönerna i resten av ekonomin, så välfärden blir dyrare som andel av ekonomin över tid. Ekonomen William Baumol beskrev mönstret 1967. När dessutom andelen äldre växer gör tillväxten det möjligt att betala mer utan att höja skatten.

   Baumol 1967, American Economic Review

5. Jobben

   När produktiviteten ökar behövs färre arbetstimmar för att producera lika mycket. Om ekonomin då inte växer, och om arbetstiden inte förkortas, stiger arbetslösheten. Sambandet mellan tillväxt och arbetslöshet kallas Okuns lag efter Arthur Okun, som beskrev det 1962. Modeller av Tim Jackson och Peter Victor visar att kortare arbetstid kan hålla sysselsättningen uppe även med låg tillväxt, men det har inte prövats i ett helt land.

   Jackson och Victor 2020, Ecological Economics

Index, 1990 = 100, per person. BNP ur Maddison Project Database 2023. Koldioxid ur Global Carbon Project via Our World in Data: fossil koldioxid och cement, inte metan, lustgas eller skog och mark. Produktion är utsläppen inom landets gränser, utan utrikes flyg och sjöfart. Konsumtion är utsläppen i hela världen för det som används i landet: utsläppen för importen läggs till och utsläppen för exporten dras bort. För världen som helhet är de två samma.

1. Absolut frikoppling är ovanlig

   Helmut Haberl och kollegor gick 2020 igenom 835 studier av frikoppling. Relativ frikoppling var vanlig för både material och utsläpp. Absolut frikoppling under lång tid var sällsynt, men några industriländer hade på senare år frikopplat BNP från koldioxidutsläppen inom landet och, svagare, från konsumtionens utsläpp. Slutsatsen var att de takter man hittills sett inte räcker för de snabba minskningar klimatmålen kräver.

   Haberl m.fl. 2020, Environmental Research Letters

2. Arton länder minskade utsläppen

   Corinne Le Quéré och kollegor visade 2019 att 18 utvecklade länder, Sverige bland dem, minskade sina koldioxidutsläpp från 2005 till 2015 medan ekonomin växte. Det berodde främst på att förnybar energi ersatte fossil och att energianvändningen minskade, och inte i första hand på att industrin flyttade utomlands.

   Le Quéré m.fl. 2019, Nature Climate Change

3. Men takten räcker inte

   Jefim Vogel och Jason Hickel fann 2023 att elva rika länder, Sverige bland dem, hade absolut frikoppling från 2013 till 2019. I den takten skulle det i snitt ta över 220 år att minska utsläppen med 95 procent, och länderna skulle släppa ut mångdubbelt mer än sin andel av koldioxidbudgeten för 1,5 grader. Resultatet bygger på en uträkning av vad som är varje lands rättvisa andel av budgeten, och den är ett val som andra forskare gör annorlunda.

   Vogel och Hickel 2023, The Lancet Planetary Health

4. Planetens gränser

   Ramverket med nio planetära gränser beskriver de system som håller jorden stabil, som klimatet, den biologiska mångfalden och kväve- och fosforkretsloppen. Katherine Richardson och kollegor bedömde 2023 att sex av nio var överskridna, och i Potsdaminstitutets uppföljning 2025 var det sju, när havsförsurningen lades till. Kritiker menar att flera av gränserna är svåra att mäta och att en global gräns för till exempel den biologiska mångfalden inte går att sätta.

   Richardson m.fl. 2023, Science Advances; kritik: Montoya m.fl. 2018

5. Materialet fortsätter att öka

   Världens materialfotavtryck, allt som bryts, skördas och avverkas för det som konsumeras, ökade från 9,0 ton per person år 2000 till 13,8 ton år 2022. FN:s resurspanel räknar med att uttaget av material har mer än tredubblats sedan 1970 och kan öka med 60 procent till 2060 om inget ändras. Utvinningen och förädlingen står enligt panelen för över hälften av växthusgasutsläppen.

   UNEP IRP, Global Resources Outlook 2024; FN:s SDG-indikator 12.2.1

6. Där forskarna är oense

   Ingen seriös forskare menar att utsläppen kan minska utan ny teknik, och de flesta är överens om att tekniken ensam inte har gått tillräckligt fort hittills. Oenigheten gäller framtiden: om förnybar energi, elektrifiering och återvinning kan bli så billiga och snabba att frikopplingen ökar flera gånger, eller om rika länder också måste minska produktionen. Det handlar delvis om värderingar, som hur stor del av koldioxidbudgeten varje land har rätt till, och delvis om prognoser som ingen kan pröva i förväg.

   Haberl m.fl. 2020, avsnittet om strategier

1. Grön tillväxt

   Ekonomin kan fortsätta växa om priser på utsläpp, ny teknik och investeringar i förnybar energi gör att utsläppen och materialet minskar snabbare än ekonomin växer. Det är den linje OECD, EU och de flesta regeringar följer. Internationella energiorganets scenario för nettonoll 2050 räknar med en världsekonomi som är 40 procent större 2030 än 2020 men använder 7 procent mindre energi.

   Kritik: Jason Hickel och Giorgos Kallis menar att det saknas belägg för att materialet kan minska i absoluta tal medan ekonomin växer, och att utsläppen inte faller fort nog. Effektivare teknik leder också ofta till att man använder mer av den, den så kallade rekyleffekten.

   OECD 2011, IEA 2021; kritik: Hickel och Kallis 2020

2. A-tillväxt

   Jeroen van den Bergh föreslår att politiken ska strunta i om BNP växer. Målet bör vara välfärd och miljö, styrt med till exempel ett pris på koldioxid, och tillväxten får bli det den blir. Han kritiserar både den som har tillväxt som mål och den som har minskad BNP som mål.

   Kritik: Förslaget säger lite om vad som händer med skulder, pensioner och jobb om tillväxten faktiskt uteblir, och det är politiskt svårt att släppa ett mål som så mycket bygger på.

   van den Bergh 2011, Ecological Economics

3. Välstånd utan tillväxt

   Tim Jackson menar i boken Prosperity without Growth, först en rapport till brittiska regeringens hållbarhetskommission 2009, att samhället behöver göras stabilt utan att vara beroende av tillväxt. Det handlar om mer investeringar i offentliga tjänster och grön infrastruktur, kortare arbetstid och ett finanssystem som inte kräver ständig expansion.

   Kritik: Modellerna bygger på antaganden om produktivitet, investeringar och fördelning som inte har prövats i en verklig ekonomi, och få förklarar hur en sådan omställning skulle få politisk majoritet.

   Jackson och Victor 2020, Ecological Economics

4. Nedväxt

   Giorgos Kallis, Jason Hickel och andra vill att rika länder planerat minskar användningen av energi och material, och därmed delar av produktionen, samtidigt som grundläggande behov och jämlikhet skyddas, till exempel genom offentliga tjänster och kortare arbetstid. Fattiga länder ska kunna fortsätta växa.

   Kritik: Ivan Savin och Jeroen van den Bergh gick 2024 igenom 561 studier om nedväxt och fann att de flesta var åsikter eller begreppsresonemang och att få byggde på data eller modeller. Andra kritiker påpekar att en krympande ekonomi hittills alltid har inneburit kris och arbetslöshet, och att idén har litet stöd bland väljarna.

   Kallis 2018, Degrowth; Hickel 2020, Less is More; kritik: Savin och van den Bergh 2024

5. Munkekonomi

   Kate Raworth ritar ekonomin som en munk: ett inre socialt golv, som mat, bostad, hälsa och utbildning för alla, och en yttre ekologisk gräns, de planetära gränserna. Målet är att hamna mellan dem, inte att växa. Daniel O'Neill och kollegor visade 2018 att inget av omkring 150 länder klarade de grundläggande behoven utan att överskrida sin andel av gränserna.

   Kritik: Munken är en bild av målet snarare än en teori om hur ekonomin ska styras dit, och var golvet och taket går är till stor del val av värderingar.

   Raworth 2017, Doughnut Economics; O'Neill m.fl. 2018, Nature Sustainability

6. Mått bortom BNP

   Många vill komplettera BNP med mått på välfärd. Stiglitz, Sen och Fitoussi föreslog det i en rapport till Frankrikes president 2009, och OECD:s Better Life Index väger samman elva områden som hälsa, bostad och fritid. Sverige redovisar sedan 2017 femton indikatorer i budgetpropositionen under rubriken Nya mått på välfärd, och SCB följer de globala målen i Agenda 2030. Det sammanvägda måttet GPI drar bort kostnader för miljöskador och ojämlikhet; Ida Kubiszewski och kollegor räknade 2013 ut att världens GPI per person nådde sin topp 1978 och inte har ökat sedan dess.

   Kritik: Hur man väger samman olika saker i ett tal som GPI är godtyckligt, och BNP har fördelen att det räknas likadant i alla länder enligt FN:s regler för nationalräkenskaper.

   OECD Better Life Index, SCB Agenda 2030, Kubiszewski m.fl. 2013